Eno kom ivrigt fram till mig.
Jag ville bara visa dig något, prins Mio, sa han.
Han håll fram sin rynkiga hand og visade vad han hade i den. Det var et litet grönt blad. Et sådant litet vackert blad var det, tunt og lent og alldeles ljusgrönt och med små fina ådror i.
- Det har växt i den Döda skogen, sa Eno. Jag hittade det i den Döda skogen för en stund sedan.
Han nickade så belåtet, och hans lilla grå, toviga hovud guppade upp och ner.
- Jag skal gå ut i Døda skogen varje morgon och se, om det har kommit några fler gröna blad, sa han. Du kan få det här, prins Mio.
Han la bladet i min hand. Han tyckte visst att han gav bort det allra finaste som fanns.
- Astrid Lindgren, Mio min Mio
«Det har växt i den Döda skogen» - det må vera den gildaste ordrekkja eg har sett i år.
SvarSlettDet synes jeg også! Akkurat dette avsnittet gir meg frysninger på ryggen hver gang, for jeg synes det er så utrolig fint. Og det er sannsynligvis det fineste bildet på våren som er skrevet.
SvarSlett